Konstapel Mumsig

Klockan är 21.30 och det ringer på dörren. Jag öppnar dörren och släpper in honom, han är riktigt ögongodis. Vi sätter oss i soffan, diskuterar världsproblemen. Kommer fram till hur man lättast fixar fred på jorden, allt känns så rätt och jag vet att vi är som gjorda för varandra. Tiden bara försvinner i hans sällskap, det finns ingen som gör mig så lycklig som han. Han vet allt om mitt största problem. Och han är den enda som kan hjälpa mig med det. Klockan är 22 och jag vet att jag snart måste lägga mig för att inte vara alldeles för trött imorgon. Jag gör mig iordning för natten och jag vet att han väntar på mig, sittandes på min säng. Jag är färdig och går in till honom, klär av mig och vet att han följer minsta lilla rörelse jag gör. Han väntar tills jag har klätt av mig, reser sig upp och ställer sig tätt intill mig och ser ner i mina ögon, ler kysser min panna och.... SMACK! Stekpannan träffar mig i huvudet och jag börjar falla mot golvet. Men han fångar upp mig och bär mig till sängen. Han lägger försiktigt ner mig på kudden, går ut till frysen och hämtar en ispåse som han kommer in med. Han lägger den där stekpannan träffade, smeker min kind, går ut genom dörren och låser.

Han är min sömn-man. Den enda som gör mig lycklig, för han är den enda som kan få mig att somna i tid.



I've Been A Soldier Since Childhood Days