Konstapel Mumsig

Satt och snackade med syrran på msn igår. Helt plötsligt heter kålet : *hjärta* dig Martin. Jag satt här med hakan i knät, förvirrad blick och tankarna snurrade i 120.
Vem fan var Martin? Jag klura och jag klura, tanken att fråga henne slog mig inte ens.
Precis när jag kommit fram till att jag borde fråga så jag kunde ta betalt för henne så skriver hon till mig:
"Jag jävlas med Stefan"
Kort sagt, det fanns ingen Martin.

Hur svårt ska det behöva vara att sälja sin syster med Hamas-Ledare till son åt en ordentlig snubbe egentligen?

Och inte fick jag Stefans msn heller så jag kunde mobba honom lite. Hon var rädd att han skulle få ett slaganfall. Förstår inte varför hon ser ett slaganfall så negativt när det gäller honom egentligen. Man gör bara hans plåga kortare.
Idioten stammar, är en alkis, hans nacke är stelopererad och han dregglar tydligen som ett annat kolli i sitt getskägg.
Så att ge honom ett slaganfall hade varit en barmhärtig gärning nästan.

Usch fy på dig Louise, tänker du nu, man får inte mobba funktionshindrade. 

Om man får sitt funktionshinder genom att köra bil " Drunk as a skunk " och inte fattar att trädet som växer brevid vägen inte kommer att flytta sig. Då har man definitivt kvalificerat sig för att bli ett tredjegradens-mobbingoffer. Vilket inte är lätt så en varm applåd till Stefan för hans prestation.

Sen hans stamning, vad kan man säga förutom...
Picture this:

Heidi och Stefan sitter i farmors soffa, nykära och håller handen.
Han vrider sig mot henne, hans getskägg är flätat och hans utåtstående magnifika öron fladdrar i den svaga brisen från fönstret. Han ser djupt in i hennes stora ögon och säger:

" Skaow Döu Haow Ejn Po Po Po Po Pooooooooss?? "

Han låter lika högt som en elefant trumpetar och det med en bonnaläpp så grov att den Tomelillabon med den grövsta dialekt hade kännt sig som en 08.
Så det är svårt att inte mobba honom.

Syrran har iaf äntligen tröttnat på töntens försök att göra så hon känner sig mindre värd och hans fyllesamtal och tagit sitt förnuft till fånga.
Så vi säger adjö till lille Stejstejstejstejfan och hoppas han hittar någon som kan hjälpa honom komma bort från sitt beroende av dreggel i skägget.

Men om du skulle se Stefan med sin stelopererade nacke, flätat getskägg och Dumbo-öronen fladdrande i vinden på Jägersro så gör världen en tjänst och ropa ut till honom med glad röst:

" Stejstejstejfan!!! Skaow Döu Haow Ejn Po Po Po Po Pooooooooss?? "